Kommentar till regeringens vårproposition 2017

Klimatklivet

Regeringen föreslår att ytterligare 500 miljoner kronor tillförs Klimatklivet 2017. Om ansökningstrycket fortsatt är högt avser regeringen att återkomma till frågan i budgetpropositionen 2018. Klimatklivet kan ses som en fortsättning av tidigare program, som LIP och KLIMP. Konjunkturinstitutet har tidigare analyserat dessa och visat på allvarliga brister i stödens utformning, bland annat bristande kostnadseffektivitet och risk att stöd ges till investeringar som ändå skulle ha skett. Det är därför av stor vikt att Klimatklivet konstrueras så att det är möjligt att följa upp och så att effekterna verkligen är additionella. Annars riskerar ytterligare stöd till Klimatklivet att ge liten klimatnytta.

Koldioxid- och energiskatt

Regeringen framhåller att om användare av transportsystemet får betala inte bara för sina egna kostnader utan även för kostnader transporten orsakar samhället i stort, uppnås en för samhället effektiv transportvolym. Prissättning av fossila koldioxidutsläpp från transportsektorn är därför en grundbult i miljöarbetet. Dock bör det noteras att det förslag på reduktionsplikt som är på remiss kommer leda till att fossilandelen i motorbränslen regleras och därmed mister koldioxidskatten stora delar av sin styrande funktion.

Styrmedel för bilar med låg klimatpåverkan

Det föreslagna bonus-malus-systemet är väl utformat för att nå en mer miljöanpassad bilflotta i Sverige. Det är emellertid tveksamt om det leder till lägre utsläpp på EU-nivå. EU ställer krav på biltillverkarnas genomsnittliga utsläpp av koldioxid per körd kilometer. Om Sverige genom ett bonus-malus-system ökar svensk efterfrågan på bilar med låga utsläpp ökas därmed utrymmet för biltillverkarna att sälja bilar med högre utsläpp i andra länder i motsvarande mån.

Konsumtionsbaserade utsläpp

I en värld utan heltäckande klimatavtal finns risk för betydande utsläppsläckage, exempelvis genom att de svenska utsläppen reduceras via import av utsläppsintensiva varor. Med allt större geografisk bredd hos klimatavtalen leder emellertid handel mellan länder i allt högre utsträckning endast till omfördelning av utsläpp. Under avtal med global täckning blir det enbart frågan om omfördelning av utsläpp. Import- och exportpriser kommer då att inkludera kostnaden för utsläpp i olika länder. Någon ytterligare politik behövs då inte. Det är därmed förvånande att regeringen trots EU:s klimatmål och Parisavtalet ändå säger ”Regeringen menar att hållbarheten i handeln måste öka och konsumtionens utsläpp minska.” Regeringen presenterar emellertid inga åtgärder som kan ses som handelshinder.

Miljömässig välståndsmått

Budgeten presenterar en uppsättning välståndsmått. Fem av dessa utgörs av miljömässiga indikatorer: luftkvalitet, vattenkvalitet, skyddad natur, kemikaliebelastning och utsläpp av växthusgaser. De första fyra indikatorerna kan sägas ha en direkt koppling till de miljötillstånd man vill mäta. Vad gäller utsläppen av växthusgaser gäller inte detta. Eftersom de svenska utsläppen utgör mindre än två tiondels procent av de globala utsläppen säger de svenska utsläppens nivå nästintill ingenting om halten av växthusgaser i atmosfären. Måttet har alltså ingen bäring på den storhet man vill mäta, klimatets utveckling.