Premiera rätt biobränslen i energibeskattningen

Sveriges ambition om 100 procent förnybar energi kommer till stor del att behöva mötas genom ökad användning av biodrivmedel. Men om den politiska styrningen inte blir träffsäkrare riskerar en storslagen satsning på biobränslen att bli onödigt kostsam och påverka både luften och klimatet negativt.

Grundpelarna i en kostnadseffektiv styrning mot ökad användning förnybar energi utgörs av:

• Kvotplikt på biobränslen
• Energi- och koldioxidbeskattning som även omfattar biobränslen.
• Hårdare reglering av markanvändningssektorn
• Flexibilitet över både sektorer, länder och tid.

Både den svenska koldioxidbeskattningen och EU:s utsläppshandelssystem utgår från att biobränslen är klimatneutrala. För vissa biobränslen är det en dålig utgångspunkt.

Givet en önskan att snabbt minska halten av växthusgaser i atmosfären bör biobränslen med kort kolcykel som energiskog och avverkningsrester premieras.

Låt biobränslen bära sina hälso- och miljökostnader

Användningen av drivmedel i transportsektorn samt bränslen för stationär förbränning orsakar också utsläpp av lokala luftföroreningar som påverkar hälsan och miljön. I många fall är utsläppen från biobränslen för stationär förbränning högre än för fossila motsvarigheter. Trots detta möter biobränslen ofta inte någon energiskatt.

I transportsektorn släpper en dieselbil i genomsnitt ut mer luftförorenande ämnen än en bensinbil. Detta gäller såväl biodiesel som fossil diesel. Drivmedelsskatten på diesel är ändå lägre än den på bensin.

Med dagens beskattning, som inte beaktar olikheter i biobränslens miljö- och klimatprestanda, riskerar fel bränslen att komma in i systemet. En ökad användning av biodrivmedel innebär också att trafikens koldioxidutsläpp flyttar till den så kallade markanvändningssektorn som inte är lika hårt reglerad.

Detta leder i värsta fall till att nettoutsläppen ökar både lokalt och globalt.

Kombinera kvotplikt och differentierad skatt

Att som i Sverige premiera bioenergianvändning genom nedsättning eller befrielse av energi- och koldioxidbeskattning, tycks på grund av EU-regler ha nått vägs ände. Det finns därmed en stor politisk förbättringspotential.

Konjunkturinstitutets räkneexempel indikerar att de samhällsekonomiska kostnaderna för en kvotplikt på 15 TWh (13 procent av transportsektorns energianvändning) varierar mellan 1 och 8 miljarder kronor beroende på vilket biodrivmedel som kommer in och vilket fossilt drivmedel som ersätts.

Värdet av en kvotplikt på biobränsle i kombination med en klimat- och energibeskattning som beaktar olikheterna i biobränslenas miljö- och klimatprestanda är således stort.