Effekter av deltidsarbete på samhällsekonomin och de offentliga finanserna

Konjunkturinstitutet har fått i uppdrag att göra en bedömning av de samhällsekonomiska och offentligfinansiella effekterna av att arbetet i framför allt vissa kvinnodominerade sektorer organiseras så att heltid ibland inte erbjuds.

Uppdragets utgångspunkter

Utgångspunkten för analysen ska vara att en del av de individer som nu har ett deltidsarbete skulle vilja arbeta heltid. Konjunkturinstitutet ska analysera de konsekvenser som skulle uppkomma om arbetet organiserades så att alla som vill arbeta heltid skulle erbjudas heltidsarbete i följande två alternativa scenarier:

1. ett ökat antal heltidsarbetande uppnås samtidigt som det totala antalet arbetade timmar är oförändrat,
2. ett ökat antal heltidsarbetande åtföljs, på ett eller annat sätt, av en ökning i det totala antalet arbetade timmar.
   

Konjunkturinstitutet ska i sin analys även beakta eventuella effekter av en övergång till att organisera en större del av verksamheten i form av heltidstjänster på produktionskostnader och effektivitet i berörda sektorer och branscher.

Vad rapporten visar

Rapporten visar att det finns outnyttjat arbetsutbud bland deltidsarbetande då ca 15 procent av de deltidsarbetande anger i arbetskraftsundersökningar att de vill och kan arbeta fler timmar. Det outnyttjade antalet arbetade timmar bland dessa deltidsarbetande undersysselsatta motsvarar ca 1,5 procent av de totala arbetade timmarna i hela ekonomin. I uppdraget ingår inte att analysera hur det skulle gå till att fler arbetsgivare skulle erbjuda heltidstjänster och det finns inte heller något policyförslag på hur övergången till fler heltidstjänster skulle åstadkommas. Det är därför inte möjligt att göra en egentlig bedömning av de samhällsekonomiska effekterna, och beräkningarna i de alternativa scenarierna ska tolkas med försiktighet. De effekter som beskrivs i rapporten är i huvudsak effekter på längre sikt när ekonomin har hunnit anpassa sig till fler heltidstjänster. De kortsiktiga effekterna kan skilja sig från de långsiktiga effekterna.

Ett ökat antal heltidsarbetande i scenario 1 skulle leda till ökad medelarbetstid, men också till lägre sysselsättning och fler arbetslösa eftersom de totala arbetade timmarna inte ska påverkas. Om arbetsgivarna kan lösa de problem som är anledningen till att heltid inte alltid erbjuds i dag, skulle produktionen och produktiviteten kunna vara oförändrade i scenario 1. I det fallet påverkas inte lönetillväxten på lång sikt. Det är dock rimligt att anta att vissa orsaker till ofrivilligt deltidsarbete inte kan försvinna, vilket skulle innebära att produktionen minskar per arbetad timme när fler arbetar heltid. Om produktiviteten i näringslivet blir lägre minskar även reallönerna. De of-fentliga finanserna försämras till följd av högre arbetslöshet och effekterna blir större om man antar att produktiviteten i näringslivet blir lägre.

Konjunkturinstitutet har gjort tre olika räkneexempel på scenario 2 och beräkningarna visar att effekterna varierar beroende på vilka antaganden som görs. Effekterna på BNP är positiva i alla räkneexempel där de arbetade timmarna antas öka, men effekterna är olika stora beroende på vilka antaganden som görs om näringslivets produktivitet och om timmarna ökar i både privat och offentlig sektor eller enbart i offentlig sektor. Effekten på offentligfinansiellt sparande är positiv om de arbetade timmarna antas öka i både privat och offentlig sektor och produktiviteten i näringslivet inte minskar. Om produktiviteten minskar i näringslivet eller om de arbetade timmarna enbart ökar i offentlig sektor är effekten på finansiellt sparande i offentlig sektor nega-tiv. Det är oklart vilka åtgärder som man skulle kunna vidta för att åstadkomma en ökning av de arbetade timmarna bland undersysselsatta deltidsarbetande och vilka kostnader sådana policyförslag skulle ha. Effekter av sådana förslag på företagens och individernas beteende skulle kunna vara stora men dessa är inte möjliga att beakta i rapporten.