Potentiell BNP

För att kunna göra prognoser för den faktiska utvecklingen av BNP på längre sikt beräknar Konjunkturinstitutet potentiell BNP. Potentiell BNP kan inte observeras utan är resultatet av en bedömning. Både potentiell BNP och synen på resursutnyttjandet är viktiga när stabiliserings- och strukturpolitiken analyseras.

Produktivitet och arbetade timmar

Potentiell BNP definieras som den nivå på produktionen som skulle uppnås om vi hade fullt resursutnyttjande av de idag tillgängliga produktionsfaktorerna, arbete och kapital. Potentiell BNP används bland annat som en jämförelsenivå för att bedöma resursutnyttjandet i ekonomin.

Den viktigaste faktorn är potentiell sysselsättning, mätt med antal arbetade timmar. Potentiell sysselsättning är den nivå på sysselsättningen som är förenlig med stabil löneökningstakt och därmed inflation i linje med Riksbankens mål. Begreppet ”potentiell” avser därför inte den tekniskt sett högsta möjliga nivån utan den högsta nivå som är förenlig med stabil inflation

BNP-gap mäter resursutnyttjandet

Ett vanligt mått på resursutnyttjandet i ekonomin är BNP-gapet – den procentuella skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP. Ett negativt BNP-gap innebär att det finns lediga resurser i ekonomin. Ett positivt gap innebär däremot att resursutnyttjandet är högt.

Arbetsmarknadsgap och produktivitetsgap

Resursutnyttjandets har två delar, arbetsmarknadsgap och ett produktivitetsgap. Stabiliseringspolitiken har som mål att föra ekonomin mot ett normalt resursutnyttjande medan strukturpolitiken har som mål att påverka den potentiella produktionsnivån i ekonomin.

Det innebär att resursutnyttjandet i ekonomin, mätt som BNP-gapet, kan delas upp i ett arbetsmarknadsgap och ett produktivitetsgap. Arbetsmarknadsgapet visar resursutnyttjandet på arbetsmarknaden medan produktivitetsgapet visar variationen i faktisk produktivitet som är av konjunkturell karaktär.