Biodrivmedel och kolförråden

I denna specialstudie beskrivs biodrivmedlens klimategenskaper. Här beskrivs även ett globalt samhällsekonomiskt effektivt sätt att hantera biogena koldioxidutsläpp och upptag av koldioxid, samt den framväxande lagstiftningen som är avsedd att hantera detta.

Genomgången tyder på att det finns en risk för att biodrivmedlen har sämre klima-tegenskaper än förväntat. Anledningen till det är att det finns en risk för att råvaran till biodrivmedlen kommer från en sektor där kolförrådens samhällsekonomiska värde inte beaktas fullt ut. Vidare har lagstiftningen att hantera utsläpp från indirekt förändrad markanvändning som till sin natur är svåra att reglera. Hur stora dessa utsläpp är är svårt att avgöra eftersom skattningarna varierar kraftigt mellan olika studier. Det kan dock konstateras att dessa utsläpp potentiellt är höga i förhållande till biodrivmedlens beräknade livscykelutsläpp. Samtidigt förefaller den kommande lagstiftningen inte innebära någon betydande begränsning av användningen av bio-drivmedel med risk för indirekta markanvändningsutsläpp.

Eftersom endast fossila utsläpp räknas i transportsektorn kan ett bränslebyte bidra till att nå det klimatpolitiska målet för transportsektorn, men det medför samtidigt att utsläppen flyttas till världens samlade markanvändningssektorer som är betydligt mer svårreglerade. Detta innebär i praktiken att Bränslebytet riskerar att leda till att det svenska transportsektorsmålet nås på bekostnad av att utsläppen från sämre reglerade sektorer ökar, i och utanför Sveriges gränser, och att de klimatvinster som styrmedlet är tänkt att generera kan urholkas.