Reduktionsplikten – en analys av incitament och konsekvenser

År 2018 infördes en så kallad reduktionsplikt för drivmedelsleverantörer, tillsammans med en likformig beskattning av de fossila och biogena komponenterna i blanddrivmedel. Reduktionsplikten kräver att drivmedelsbolagen minskar utsläppen av växthusgaser genom inblandning av biodrivmedel.

Denna specialstudie undersöker vad det betyder att reduktionsplikten är formulerad i termer av livscykelutsläpp medan det särskilda målet för transportsektorns utsläpp år 2030 formulerats i termer av fossila end-of-pipe-utsläpp. I studien analyseras sambandet mellan reduktionsplikten och en uniform drivmedelsskatt som tillsammans leder till att transportsektorns klimatmål uppnås och hur detta påverkar pumppriserna. Vidare studeras konsekvenserna av att viktiga parametrar tar andra värden än de som antogs vid dimensioneringen av reduktionsplikten.

Studien visar att det i princip är möjligt att genom reduktionsplikt och likformig drivmedelsbeskattning styra mot utsläppsmålet för inhemska transporter på ett kostnadseffektivt vis. I praktiken saknar regleraren dock information för att åstadkomma detta. Reduktionspliktsnivåerna bestäms långt i förväg på basis av antaganden om framtida värden på en rad variabler och parametrar. Felgissningar kan bli kostsamma. Det visas också att en reduktionspliktsbaserad politik kan nå utsläppsmålet till låga pumppriser. En sådan politik är dock inte samhällsekonomiskt effektiv då den leder till för mycket trafik. Vidare innebär den att mycket stora mängder biodrivmedel används, vilket också kan ha klimatpåverkan.