Oprecis klimatpolitik kan bli kostsam

Konjunkturinstitutet har granskat det klimatpolitiska ramverk för Sverige som anger mål för utsläpp av växthusgaser. Granskningen visar att den föreslagna klimatpolitiken kräver kraftigt förstärkta styrmedel, för med sig merkostnader för svensk ekonomi och leder till strukturomvandlingar, som särskilt drabbar jordbrukssektorn och boende i glesbygd. Riksdagen beslutar om ramverket i dag.

Sverige kan använda EU:s klimatpolitik bättre. Det är möjligt att kombinera en ambitiös klimatpolitik med att utnyttja de system som EU:s regler tillhandahåller. Detta skulle möjliggöra större globala utsläppsminskningar till samma kostnad som den svenska politiken för med sig, hjälpa fattigare EU-länder att göra större utsläppsminskningar, och skapa tydligare incitament för forskning. De strukturomvandlingar som en ensidig svensk klimatpolitik medför, skulle då också mildras.

Genom att utnyttja de flexibla mekanismer som EU skapat skulle samma utsläppsminskning kunna uppnås till en väsentligt lägre kostnad. Men det går inte för närvarande på grund av hur den svenska politiken är utformad. Det kan finnas skäl för Sverige att ta på sig den merkostnad som den föreslagna politiken medför. Vanliga argument är att det skulle leda till fler jobb i Sverige och öka svensk industris konkurrenskraft. Det är svårt att belägga att stora sådana effekter finns. Andra ambitioner för den föreslagna politiken tycks vara att nå en bättre luftkvalitet, att ny teknik tas fram eller att Sverige framstår som ett föregångsland för andra att följa. Det är dessvärre svårt att avgöra hur stora dessa effekter kan vara. Men om det är sådana sidoeffekter som är politikens huvudsyfte bör det tydligt framgå. Vad som ska uppnås med klimatpolitiken måste därför preciseras. Annars är det omöjligt att veta hur styrmedel ska utformas och risken är att Sverige tar på sig stora kostnader till liten nytta för det globala klimatarbetet.