Interaktion mellan de klimat- och energipolitiska målen

Högt ställda mål för förnybarhet och energieffektivisering leder till höjd ambitionsnivå i klimatpolitiken. Samtidigt ger ökade utsläppsmål motsvarande utsläppsminskning till lägre kostnad. Kostnaden för ambitiösa förnybarhets- och energieffektiviseringsmål måste därför motiveras av att de uppnår andra syften än minskade utsläpp av växthusgaser.

Studien undersöker hur riksdagens tre huvudsakliga klimat- och energipolitiska mål till år 2020 interagerar och sätter gränser för energianvändning.

Målens utformning har åter blivit aktuell i och med diskussionerna i EU om mål efter 2020. I utformningen av den framtida politiken för att uppnå betydligt mer ambitiösa utsläppsminskningar är det viktigt att förstå hur de befintliga målen interagerar.

För att nå målen kostnadseffektivt bör åtgärder utformas för att motverka marknadsmisslyckanden. Om styrmedel för energieffektivitet och förnybarhet riktas mot andra misslyckanden än utsläppsexternaliteten kan synergieffekter potentiellt uppnås.

Riksdagens miljömål till år 2020:

• 40 procents minskning av utsläpp av klimatgaser, i den icke-handlande sektorn jämfört med 1990 års nivå
• 50 procent förnybar energi
• 20 procent effektivare energianvändning jämfört med 2008.