Klimatpolitikens utmaningar under mandatperioden

Sverige har länge fört en ambitiös miljö- och klimatpolitik, där införandet av koldioxidskatten utgör en viktig komponent. Samtidigt har den höga ambitionsnivån lett till införandet av styrmedel, som på vissa områden blivit för många. För att klimatpolitiken ska nå målet utan resursslöseri krävs det att den är kostnadseffektiv. Hur en sådan politik kan utformas beskrivs i rapporten.

Sveriges utsläpp i förhållande till BNP är idag näst lägst i världen. På grund av utbyggnaden av kärnkraft, biobränslebaserad fjärrvärme, en god tillgång på vattendrag för kraftproduktion, samt införandet av koldioxidskatt har utsläppen av koldioxid kunnat frikopplas från tillväxten.

Om den globala medeltemperaturen inte ska stiga mer än 2 grader jämfört med förindustriell nivå måste de globala genomsnittliga utsläppen ner till 2 ton per capita 2050 och vidare ner till 1 ton per capita 2100. För att nå dit krävs det en omfattande global omställning. Med en kostnadseffektiv klimatpolitik kan vi åstadkomma större utsläppsminskningar till samma kostnad.

Konjunkturinstitutets rapport tar upp tre huvudprinciper för svensk klimatpolitik:

• Fortsätt med klimatpolitikens internationella inriktning.
• Renodla koldioxid- och energiskatterna.
• Undvik subventioner men stärk incitamenten till forskning och utveckling.

Med stöd i nationalekonomisk forskning, ges förslag på hur utmaningarna kan bemötas. Förslagen spänner över hela spektrat i önskelistan, från enkla och klart genomförbara till mer radikala och svårgenomförbara. Vissa förslag råder Sverige över, andra kräver samverkan inom EU, medan några sannolikt är svåra för politiken att över huvud taget rå på.