Marginell utbytesgrad - ett mått på drivkrafterna för arbete

Om standarden i de svenska offentliga trygghetssystemen ska kunna upprätthållas vid kommande demografiska utmaningar krävs att fler arbetar. Konjunkturinstitutet mäter löpande de ekonomiska drivkrafterna för arbete samt analyserar hur dessa förändras vid faktiska eller övervägda regeländringar.

Ett mått på drivkrafterna för arbete är den så kallade marginella utbytesgraden, vilket är den andel av en arbetskostnadsökning som netto tillfaller den som ökar sin arbetsinsats efter ökad skatt, ökade avgifter och minskade bidrag.

När olika regeländringar övervägs kan beräkningar av effekten på utbytesgraden utgöra en del av beslutsunderlaget för bland annat regeringen och riksdagen.

Denna specialstudie beskriver Konjunkturinstitutets metod att beräkna den marginella utbytesgraden. Beräkningarna inkluderar utöver skatter, avgifter och inkomstberoende bidrag även värdet av ökade framtida förmåner, arbetsgivaravgifter och indirekta skatter. Vidare presenteras beräkningsresultaten för perioden 1997-2007.