Egnahemsposten i konsument­prisindex – En gransk­ning av KPI-utred­ningens förslag

I november 1999 presenterade Utredningen om översyn av konsumentprisindex (KPI-utredningen) sitt betänkande (Konsumentprisindex, SOU 1999:124). Det förslag som har blivit mest uppmärksammat och som tillika fått mest kritik är förslaget som rör behandlingen av egnahemsposten.

I april 2001 gav regeringen Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera konsekvenserna av förslaget att beräkna egnahemsposten samt att föreslå eventuella förändringar av detta förslag.

Slutsats

Den huvudsakliga kritiken mot utredningens förslag har varit att bostadsrealräntan antagits vara konstant, att prisförändringar på egnahem (delvis p.g.a. den konstanta realräntan) anses ge i kompensationshänseende svårmotiverade konsekvenser samt att en ändring av beräkningssättet riskerar att få negativa återverkningar på marknader och i regelsystem där utvecklingen av konsumentprisindex spelar en viktig roll som jämförelsenorm. Utredningens förslag tycks heller inte på ett uppenbart sätt vara direkt överförbart på en tänkt hyresmarknad.

Utifrån teoretiska utgångspunkter skulle det kunna vara önskvärt att komplettera utredningens förslag med en rörlig realränta. Detta skulle dock medföra att KPI:s egenskaper förändras påtagligt.

Den modifiering som bland annat mot den bakgrunden skisseras i denna rapport av utredningens förslag har en större likhet med den s.k. hyresekvivalentansatsen och innebär i praktiken också ett visst närmande mot den nuvarande konstruktionen av egnahemsposten i KPI.

Det modifierade förslaget tenderar även att ge en mer stabil KPI-inflation än utredningens ursprungliga förslag med fast realränta. Det finns dock skäl till att det kan vara rimligt att hålla fast vid det nuvarande måttet på boendekostnaderna för egnahem tills frågan fått en ytterligare genomlysning.

Ett skäl är att det råder stor oenighet om vilket 25 beräkningssätt som är att föredra. Ett annat skäl är att utredningens förslag liksom den modifiering som skisseras i denna rapport är förhållandevis strikt utformade utifrån ekonomisk teori och utgör i praktiken hittills oprövade metoder att vid KPI-beräkningar fånga boendekostnaderna i egnahem.