Cirkulär ekonomi bör fokusera på miljöproblemen

I debatten framställs cirkulär ekonomi som en mirakelmedicin för fler jobb, högre tillväxt och bättre miljö. Särskilt viktiga anses styrmedel som uppmuntrar ökad resurseffektivitet, minskade avfallsströmmar, återvinning och återanvändning. Ett så snävt fokus riskerar att vilseleda miljöpolitiken och ger inte önskade effekter på jobb och tillväxt.

En hållbar cirkulär ekonomi är en ekonomi som hushåller med samhällets och naturens resurser, både jungfruliga (nyutvunna) och de som finns i tillverkade och använda varor. En verksam miljöpolitik vilar till stor del på en träffsäker beskattning av miljöpåverkan och reglering av farliga ämnen. Härigenom styrs beslut bort från negativa miljöeffekter och mot en effektivare resursanvändning.

Sverige har länge arbetat för att med olika styrmedel minska miljöpåverkan och bidra till en cirkulär ekonomi. Dessa styrmedel har visat sig fungera väl. Exempelvis deponeras endast i dag en procent av hushållsavfallet.

Vid höjda ambitionsnivåer bör i första hand befintliga styrmedel ses över och skärpas, exempelvis deponiskattens undantag och tillståndsprövningen för utvinning av naturgrus. Särskild insamling av matavfall kan behöva utökas och prövningarna av gruvverksamhet enligt minerallagen och miljöbalken kan behöva integreras.

Direkt styrning mot cirkulär ekonomi riskerar att runda miljöpåverkan och leder sannolikt inte till fler jobb och högre tillväxt. Exempelvis riskerar cirkulära styrmedel, som förbränningsskatt och offentlig upphandling med klimatkrav, att endast leda till omfördelning av utsläppen.

En plastskatt minskar sannolikt inte heller användningen av ftalater. Styrningen mot en mer cirkulär ekonomi bör fokusera på politikens viktigaste uppgift – att minska miljöpåverkan.