Dämpade löneökningar under högkonjunkturen har många förklaringar

Variabler som resursutnyttjande, inflationsförväntningar och produktivitetstillväxt räcker inte för att förklara de senaste årens svaga löneutveckling. I årets Lönebildningsrapport som publiceras i dag analyseras olika tänkbara förklaringar till lönernas utveckling.

Under den förra högkonjunkturen steg löneökningstakten inom näringslivet gradvis och uppgick till som mest drygt 4 procent i årstakt. Under den nuvarande konjunkturuppgången låg löneökningstakten kvar under 2,5 procent fram till 2018. Löneökningarna under senare år har varit lägre än vad som kan förklaras av produktivitetstillväxt och inflationsförväntningar.

De dämpade löneökningarna är inget isolerat svenskt fenomen utan lönerna har utvecklats oväntat svagt även i andra länder. För att förklara den svaga svenska löneutvecklingen verkar det behövas mer än standardmässiga makroekonomiska variabler. Förändrad ålderssammansättning och fler utrikes födda har haft viss betydelse för den oväntat svaga löneutvecklingen under senare år. Några av de andra förklaringar som diskuteras i rapporten är:

• Förväntningar om dämpade löneökningar i viktiga konkurrentländer.
• De avtalade löneökningarna 2016 och 2017 hölls tillbaka av att parterna åren dessför-innan hade överskattat inflationen och att reallönerna därför blev högre än väntat.
• Ett dolt utbud av arbetskraft, bland annat från nya europeiska medlemsländer, som inneburit att tillgången på arbetskraft varit större än vad gängse mått på resursutnyttjandet visat.

Om årets lönebildningsrapport

Den senaste stora avtalsrörelsen 2017 resulterade i de flesta fall i treåriga avtal och nästa stora avtalsrörelse inleds först hösten 2019. Konjunkturinstitutet har inte någon uppfattning om hur löner, vinster och sysselsättning bör utvecklas – vare sig på kort eller lång sikt. Det är upp till arbetsmarknadens parter att göra avvägningar utifrån deras preferenser och bedömning av ekonomin.