Avtalsrörelsen ger stabilitet men stora utmaningar återstår

De centralt avtalade löneökningarna följer tidigare mönster givet de svaga konjunkturutsikterna. Samtidigt finns det flera oroande tecken på arbetsmarknaden.

Den genomsnittliga tiden en arbetslös varit utan jobb är snart uppe på 90-talskrisens nivåer. Långa rekryteringstider trots hög arbetslöshet visar på matchningsproblem som riskerar att hindra en varaktig nedgång i arbetslösheten. Dessutom verkar långtidsarbetslösa inte ha en dämpande effekt på löneutvecklingen.

Det treåriga centrala avtalet innebär arbetskostnadsökningar på i genomsnitt 2,3 procent per år. Det är i linje med tidigare avtal med hänsyn till lågkonjunkturen, hög arbetslöshet och svag produktivitetstillväxt. Teknikavtalet inom industrin blev normbildande för hela arbetsmarknaden och Industriavtalets intentioner uppfylldes.

Löneökningar under 3 procent

De centrala avtalen ger stabilitet och enligt Konjunkturinstitutets bedömning hamnar de totala löneökningarna inklusive lokala avtal under 3 procent samtliga år 2013—2015.

Det ger förutsättningar för att företagens nuvarande något pressade vinstläge kommer att förbättras när konjunkturen vänder upp.

Flera stora utmaningar framöver

Samtidigt står arbetsmarknaden inför stora utmaningar. En större andel av de nytillkomna i arbetskraften har inte de kvalifikationer som företagen efterfrågar.

Fler långtidsarbetslösa innebär att en större grupp är mindre attraktiv för arbetsgivarna, som tenderar att vara försiktiga med att anställa personer som varit länge utan jobb. Båda dessa faktorer bidrar till den försämrade matchningseffektiviteten.

Det finns även tecken på att långtidsarbetslösa inte har en dämpande effekt på löneutvecklingen. Sammantaget riskerar detta att hindra en varaktig nedgång av arbetslösheten. Dessutom kan dessa problem innebära att Riksbanken redan vid jämförelsevis höga arbetslöshetstal ser risker för inflation och därför för en mindre expansiv penningpolitik.

Politiska åtgärder krävs

För att öka möjligheten för långtidsarbetslösa och utsatta grupper att få fotfäste på arbetsmarknaden behövs därför fortsatta politiska åtgärder. Åtgärderna är effektivast om de stärker anställningsbarheten bland dem som har svårast att få jobb.