Jämviktsarbetslöshet 

Den nivå på arbetslöshet som skulle råda vid konjunkturell balans i Sverige och i omvärlden. Konjunkturinstitutets teoriram för jämviktsarbetslösheten bygger på sök- och matchningsfriktioner på arbetsmarknaden. Jämviktsarbetslösheten beror enligt denna definition inte på kortsiktiga variationer i nominella variabler såsom löner, priser och inflationsförväntningar. Jämviktsarbetslösheten påverkas endast av så kallade strukturella (reala) faktorer, såsom takten i strukturomvandlingen, hur effektivt vakanser och arbetssökande lyckas hitta varandra, ersättningsgraden i försäkringssystemen och parternas agerande på lokal och central nivå. Om de strukturella faktorerna förändras anpassas jämviktsarbetslösheten till en ny nivå som varaktigt är förenlig med inflationsmålet. Djupa och långvariga lågkonjunkturer kan påverka jämviktsarbetslösheten genom att strukturella faktorer förändras. Exempelvis kan individers kompetens och sökaktivitet påverkas negativt av långvarig frånvaro från arbetsmarknaden. Det försämrar matchningen mellan vakanser och arbetslösa när konjunkturen vänder, vilket är detsamma som att jämviktsarbetslösheten stigit. Dessa fenomen brukar ibland benämnas ”persistenseffekter”. (se även https://www.konj.se/var-verksamhet/sa-gor-vi-prognoser/potentiell-bnp.html).

Engelsk översättning

Engelsk förklaring