Kommentar till budgetpropositionen för 2017

Regeringen uttrycker att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Samtidigt konstateras att trenden med minskade utsläpp från transportsektorn har avstannat på grund av att trafiken har ökat.

Trots detta saknar budgeten i stort sett åtgärder som får effekt i närtid. Givet denna målbild och de låga oljepriserna hade en betydande höjning av drivmedelsskatterna, utöver den årliga uppräkningen, varit motiverad.

Regeringen beräknar att anslaget för att finansiera internationella klimatinvesteringar ökas med 300 miljoner kronor per år från 2018 till och med 2040. Detta ska bland annat användas till den så kallade utsläppsbromsen som syftar till att köpa in och annullera utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem. Detta är en verksam åtgärd för att minska utsläppen inom handelssystemet och därmed EU:s samlade utsläpp.

Regeringen säger att den ska föreslå ett löpande borttagande av utsläppsenheter i övrigsektorn, som inte behövs för att uppfylla åtagandet under EU:s bördefördelningsavtal. En sådan åtgärd resulterar i en ambitionshöjning av EU:s klimatpolitik. Samtidigt innebär den en betydande kostnad för Sverige. Det är mer kostnadseffektivt att istället utvidga utsläppsbromsen.

År 2020 bedöms skillnaden mellan Sveriges nationella mål och vårt åtagande under bördefördelningsavtalet uppgå till ca 7 miljoner ton. Eftersom dessa utsläppskvotenheter kan sparas för framtida bruk eller säljas, har de ett ekonomiskt värde. Värderas dessa enligt den svenska koldioxidskattenivån kan kostnaden för annulleringen år 2020 beräknas till 8,4 miljarder kronor. Att i stället minska utsläppen genom utsläppsbromsen skulle kosta en tiondel så mycket. Värderas kvotenheterna i stället utifrån framtida pris så kan kostnaden 2020 beräknas till 2,5 miljarder kronor. Hur stor den årliga kostnaden blir 2017‑2019 beror på utsläppsutvecklingen.

Regeringen föreslår en utbyggnad och förlängning av stödet till klimatinvesteringar i kommuner och regioner till 700 miljoner kronor per år 2017‑2020. KI:s analyser av tidigare investeringsstöd visar på allvarliga brister i stödens utformning.

Dubbelstyrning, bristande kostnadseffektivitet, höga administrationskostnader samt att en stor del av åtgärderna sannolikt skulle genomförts även utan stöden utgör skäl till att ifrågasätta den här typen av styrmedel.

Stödens effekter har tidigare överskattats eftersom ingen hänsyn har tagits till att det redan finns verksamma styrmedel. Regeringens uppskattning om årliga utsläppsminskningar på ca 600 000 ton koldioxidekvivalenter vilar därmed på osäker grund.

Regeringen föreslår en punktskatt på kemikalier som tas ut med 8 kronor per kilogram vitvaror och med 120 kronor per kilogram för övrig elektronik. Varuskatten styr inte direkt mot hälso- och miljöproblemen utan beskattar även annan användning. Detta ger upphov till samhällsekonomiska kostnader samtidigt som hälso- och miljövinsterna av skatten är osäkra.

För att undvika överlappning med befintlig styrning i form av lagar och förbud, och med hänsyn till skattens trubbighet bör istället satsningar på befintliga styrmedel övervägas.

Regeringen inför en skattereduktion för reparation och underhåll av vitvaror som utförs i bostaden. Målsättningen är förbättrad resurshushållning och minskad miljöbelastning.

Miljövinsterna av att reparera äldre vitvaror jämfört med att köpa nya är dock osäkra, bland annat när energiåtgång och kemikalieinnehåll beaktas. Skattereduktionen väntas inte heller bidra med betydande sysselsättningseffekter.

För att uppnå förbättrad resurshushållning och minskad miljöbelastning bör andra styrmedel övervägas.