2016-09-20

Kommentar till budgetpropositionen för 2017

Regeringen är något mer optimistisk om svensk BNP-tillväxt 2016‑2017 än i Konjunkturinstitutets senaste prognos från augusti. En något starkare utveckling i omvärlden medför starkare exporttillväxt. Regeringen tror också på en högre tillväxt för hushållens konsumtion och offentlig konsumtion.

Regeringen är även mer optimistisk om den ekonomiska utvecklingen på längre sikt och BNP blir sammantaget ca 2 procent högre 2020 än i Konjunkturinstitutets senaste prognos. Det beror både på högre sysselsättning och starkare produktivitetsutveckling.

Regeringen bedömer att det finns mer lediga resurser på arbetsmarknaden jämfört med Konjunkturinstitutets bedömning. Sysselsättningen utvecklas därför starkare och arbetslösheten blir 0,5 procentenheter lägre 2020 jämfört med Konjunkturinstitutets scenario.

De nya reformer som presenteras inom arbetsmarknadsområdet bedöms sammantaget ha begränsade effekter på sysselsättning och arbetslöshet.

Den offentliga konsumtionen minskar i regeringens prognos på längre sikt på grund av antagandet om så kallade oförändrade regler efter 2017. Med tanke på den demografiska utvecklingen är det inte ett sannolikt scenario.

Sannolikt kommer den offentliga konsumtionen, åtminstone i kommunerna, bli högre vilket ställer högre krav på finansiering om inte sparandet ska bli för lågt.

Enligt regeringens prognos faller det strukturella sparandet i offentlig sektor 2017 till -0,3 procent av BNP, samtidigt som resursutnyttjandet stiger. Det innebär att finanspolitiken förstärker konjunktursvängningarna. Vidare är det strukturella sparandet lägre än även det nya sänkta överskottsmålet för de offentliga finanserna på 1/3 procent av BNP.

Sett till konjunkturen, även med regeringens bedömning av resursutnyttjandet, och behovet att närma sig överskottsmålet hade det varit mer ändamålsenligt med en stramare politik. Det skulle ha minskat behovet av åtstramning 2018 och framåt då konjunkturutvecklingen av naturliga skäl är mer osäker.

Miljöekonomisk kommentar

Budgeten saknar förslag som får effekt i närtid

Regeringen uttrycker att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Samtidigt konstateras att trenden med minskade utsläpp från transportsektorn har avstannat på grund av att trafiken har ökat.

Trots detta saknar budgeten i stort sett åtgärder som får effekt i närtid. Givet denna målbild och de låga oljepriserna hade en betydande höjning av drivmedelsskatterna, utöver den årliga uppräkningen, varit motiverad.

Utsläppsbromsen är verksam

Regeringen beräknar att anslaget för att finansiera internationella klimatinvesteringar ökas med 300 miljoner kronor per år från 2018 till och med 2040. Detta ska bland annat användas till den så kallade utsläppsbromsen som syftar till att köpa in och annullera utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem. Detta är en verksam åtgärd för att minska utsläppen inom handelssystemet och därmed EU:s samlade utsläpp.

Löpande annullering av utsläppsenheter är kostsam

Regeringen säger att den ska föreslå ett löpande borttagande av utsläppsenheter i övrigsektorn, som inte behövs för att uppfylla åtagandet under EU:s bördefördelningsavtal. En sådan åtgärd resulterar i en ambitionshöjning av EU:s klimatpolitik. Samtidigt innebär den en betydande kostnad för Sverige. Det är mer kostnadseffektivt att istället utvidga utsläppsbromsen.

År 2020 bedöms skillnaden mellan Sveriges nationella mål och vårt åtagande under bördefördelningsavtalet uppgå till ca 7 miljoner ton. Eftersom dessa utsläppskvotenheter kan sparas för framtida bruk eller säljas, har de ett ekonomiskt värde. Värderas dessa enligt den svenska koldioxidskattenivån kan kostnaden för annulleringen år 2020 beräknas till 8,4 miljarder kronor. Att i stället minska utsläppen genom utsläppsbromsen skulle kosta en tiondel så mycket. Värderas kvotenheterna i stället utifrån framtida pris så kan kostnaden 2020 beräknas till 2,5 miljarder kronor. Hur stor den årliga kostnaden blir 2017‑2019 beror på utsläppsutvecklingen.

Klimatklivet riskerar bli ett kostsamt slag i luften

Regeringen föreslår en utbyggnad och förlängning av stödet till klimatinvesteringar i kommuner och regioner till 700 miljoner kronor per år 2017‑2020. KI:s analyser av tidigare investeringsstöd visar på allvarliga brister i stödens utformning.

Dubbelstyrning, bristande kostnadseffektivitet, höga administrationskostnader samt att en stor del av åtgärderna sannolikt skulle genomförts även utan stöden utgör skäl till att ifrågasätta den här typen av styrmedel.

Stödens effekter har tidigare överskattats eftersom ingen hänsyn har tagits till att det redan finns verksamma styrmedel. Regeringens uppskattning om årliga utsläppsminskningar på ca 600 000 ton koldioxidekvivalenter vilar därmed på osäker grund.

Skatt på kemikalier i viss elektronik är ett trubbigt styrmedel

Regeringen föreslår en punktskatt på kemikalier som tas ut med 8 kronor per kilogram vitvaror och med 120 kronor per kilogram för övrig elektronik. Varuskatten styr inte direkt mot hälso- och miljöproblemen utan beskattar även annan användning. Detta ger upphov till samhällsekonomiska kostnader samtidigt som hälso- och miljövinsterna av skatten är osäkra.

För att undvika överlappning med befintlig styrning i form av lagar och förbud, och med hänsyn till skattens trubbighet bör istället satsningar på befintliga styrmedel övervägas.

Reparationsavdrag på vitvaror ger osäkra miljöeffekter

Regeringen inför en skattereduktion för reparation och underhåll av vitvaror som utförs i bostaden. Målsättningen är förbättrad resurshushållning och minskad miljöbelastning.

Miljövinsterna av att reparera äldre vitvaror jämfört med att köpa nya är dock osäkra, bland annat när energiåtgång och kemikalieinnehåll beaktas. Skattereduktionen väntas inte heller bidra med betydande sysselsättningseffekter.

För att uppnå förbättrad resurshushållning och minskad miljöbelastning bör andra styrmedel övervägas.

Nyckeltal

Regeringens prognos i budgetpropositionen jämfört med Konjunkturinstitutets prognos från augusti 2016.


2015

2016

2017

2018

2019

2020

BNP (faktisk)

Regeringen

4,2

3,5

2,3

1,9

2,3

2,7

Konjunkturinstitutet

4,2

3,3

2,0

1,9

1,5

2,1

Arbetslöshet (procent av arbetskraften)

Regeringen

7,4

6,8

6,3

6,3

6,3

6,2

Konjunkturinstitutet

7,4

6,7

6,3

6,2

6,4

6,7

Sysselsatta (procentuell förändring)

Regeringen

1,4

1,8

1,5

0,6

0,7

0,8

Konjunkturinstitutet

1,4

1,8

1,3

0,8

0,4

0,4

KPIF-inflation (årsgenomsnitt)

Regeringen

0,9

1,5

1,7

1,9

2,0

2,0

Konjunkturinstitutet

0,9

1,4

1,7

2,0

2,4

2,2

Offentligt finansiellt sparande (procent av BNP)

Regeringen

-0,1

-0,2

-0,3

0,0

0,8

1,5

Konjunkturinstitutet

-0,1

-0,6

-0,3

0,2

0,6

0,5