2015-09-21
Kommentarer till budgetpropositionens förslag inom miljöekonomiska området
Ökad ambitionsnivå i elcertifikatsystemet
Regeringen föreslår att målet för elcertifikatsystemet ska höjas. Eftersom Sverige sannolikt når det svenska förnybarhetsmålet till år 2020 ifrågasätter Konjunkturinstitutet motivet till att öka ambitionsnivån.
Ökad ambitionsnivå kan leda till ett produktionsöverskott som genererar ökad export av subventionerad el. Effekten blir att svenska konsumenter subventionerar elanvändningen hos hushåll och företag inom EU.
Stöd till förnybar energi
Regeringen föreslår ökat stöd till solceller. En högre stödnivå i tillägg till elcertifikat kan innebära att mängden förnybar elproduktion i Sverige överstiger elcertifikatsystemets målnivå vilket medför ökade kostnader. Dyrare förnybar kraft kan tränga undan billigare kraft och därmed snedvrids konkurrensen inom elcertifikatsystemet. Mot bakgrund av att regeringen betonar att det nationella klimatmålet till 2020 i ökad utsträckning ska nås genom nationella insatser är det oklart varför stora medel avsätts i den handlande sektorn som inte omfattas av klimatmålet. Däremot anser regeringen att det är för tidigt att ta ställning till ett storskaligt stödprogram för havsbaserad vindkraft. Konjunkturinstitutet anser att det finns starka argument för att avvakta med ett sådant stöd.
Förändingar i koldioxid- och energiskatter
Koldioxidskatten är det viktigaste styrmedlet för att nå det svenska klimatmålet. Energiskatten, som tidigare motiverades av fiskala skäl, har på senare år fått en mer resursstyrande karaktär och kan nu ses som det viktigaste styrmedlet för att nå energieffektiviseringsmålet.
För att skatterna ska vara kostnadseffektiva krävs att koldioxidskatten är proportionell mot koldioxidutsläppen från fossil förbränning och energiskatten proportionell mot bränslets energiinnehåll. Med utgångspunkt från dessa principer anser KI att:
- Förslaget om att slopa nedsättningarna av koldioxidskatten för uppvärmning och drift av stationära motorer ökar kostnadseffektiviteten i styrningen mot klimatmålet.
- Förslaget om att öka återbetalningen av koldioxidskatten för diesel och fotogen som används inom jord-, skog och vattenbruksverksamhet försämrar kostnadseffektiviteten i styrningen mot klimatmålet. En kompensation till dessa verksamheter av konkurrensskäl bör ske på annat sätt.
- Förslaget om att energi- och koldioxidskatten för bensin och diesel inte enbart bör beakta pris-nivåökningen (KPI) utan även utvecklingen av BNP genom en schablonuppräkning med 2 procentenheter är problematiskt av flera skäl. Förslaget gynnar varken kostnadseffektiviteten i styrningen mot energi- och klimatmålen eller säkerställer måluppfyllelse.
Annullering av 2013 års överskott av utsläppsenheter
Regeringen föreslår att det svenska överskottet av tilldelade utsläppsutrymmesenheter (AEA:s) ska annulleras för att minska EU:s utsläpp. Överskottet beräknas motsvara 6,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Regeringen kostnadsberäknar inte åtgärden med motiveringen att efterfrågan kommer vara begränsad och att inget värde kan tillskrivas överskottet. Denna hållning bortser från att Sverige kan spara dessa enheter för framtida bruk och därmed att de kan värderas utifrån kostnaden att framöver minska utsläppen ytterligare. En värdering utifrån nivån på den svenska koldioxidskatten innebär att kostnaden för åtgärden ligger kring 7 miljarder kronor.
Stöd för klimatinvesteringar
Regeringen föreslår ett stöd för klimatinvesteringar i kommuner och regioner. Konjunkturinstitutets analyser visar på allvarliga brister i de tidigare investeringsstödens utformning. Dubbelstyrning, bristande kostnadseffektivitet, höga administrationskostnader samt att en stor del av åtgärderna sannolikt skulle genomförts även utan stödet utgör skäl till att ifrågasätta den här typen av styrmedel.
Ökade anslag för sanering av förorenade områden
Regeringen föreslår ökade anslag till sanering och återställning av förorenade områden. Det förbättrar förutsättningarna för att nå miljömålet Giftfri miljö. Konjunkturinstitutet vill dock understryka vikten av att anslaget fördelas till områden med störst miljö- och hälsorisker och att saneringen utförs med lämplig ambitionsnivå.
Dagens riskbedömning beaktar inte den faktiska exponeringen vid det förorenade området. Det görs inte heller någon bedömning av om intäkterna, i form av minskade miljö- och hälsorisker, överstiger kostnaderna från saneringsarbetet. Utan sådana bedömningar riskerar saneringsarbetet att bli onödigt dyrt.
Föregående nyhetsartikel: