2012-11-16

Kollektivavtalen och arbetsmarknaden: Minimilöner och flyktinginvandrares arbetsmarknadssituation

Rapporten beskriver och analyserar hur överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter påverkar arbetsmarknadens funktionssätt med fokus på grupper med svag förankring på arbetsmarknaden.

En grupp som har svag förankring på arbetsmarknaden är flyktinginvandrare. För att undersöka arbetsgivares inställning till möjligheter och svårigheter vid anställning av flyktinginvandrare har Konjunkturinstitutet genomfört en enkätundersökning. Enkäten skickades till ett urval av företag, totalt 4 464. Enkäten skickades även till samtliga kommuner och landsting, totalt 301.
 
Svaren tyder på att de flesta flyktinginvandrare har anställts till marknadsmässiga villkor, det vill säga utan subvention. Vidare visar svaren på att det är få som har anställts till minimilöner och över hälften av företagen anser att en sänkning av minimilönerna med 20 procent inte skulle ha någon effekt, varken på anställning av flyktinginvandrare eller av unga inrikes födda. En majoritet av företagen instämmer med att när det gäller anställning av flyktinginvandrare är möjligheten till visstidsanställning viktigare än sänkta minimilöner. I enkäten framkommer att ett problem vid anställning av flyktinginvandrare är osäkerhet om värdet av individens utbildning samt kunskaper i svenska språket.
 
Eftersom de svarande företagen har angivit att de som anställts i de flesta fall har arbeten som kräver eftergymnasial utbildning indikerar det att de som har svårast på arbetsmarknaden, det vill säga flyktinginvandrare med låg eller ingen utbildning, inte fångas i denna enkät.
 
Rapporten omfattar även slutsatser från en ekonometrisk analys utförd av Per Lundborg, professor vid Stockholms universitet. Resultaten tyder på att minimilöner påverkar flyktinginvandrares tid i arbetslöshet. En högre minimilön är förknippad med fler dagar i arbetslöshet. Per Lundborgs studie är publicerad som en underlagsrapport.