Miljöekonomi
Miljöekonomiska enheten
Vi utvärderar miljöpolitiska styrmedel genom forskning, uppdrag och modellutveckling. Sedan riksdagen antog miljökvalitetsmålen ställs högre krav på att miljöpolitiska beslut ska vara kostnadseffektiva och föregås av samhällsekonomiska konsekvensanalyser.
Eva Samakovlis är chef för den miljöekonomiska enheten. Kontakta oss gärna för eventuella samarbeten eller utredningsuppdrag.
Till enheten är knutet ett vetenskapligt råd med sex ledamöter, flertalet av dem professorer vid svenska universitet.
Aktuellt om miljöekonomi
Är energieffektivisering effektiv miljöpolitik?
Från ett strikt ekonomiskt perspektiv kan rekyleffekten ses som en oproblematisk ekonomisk dynamik som följer av teknologisk utveckling. Rekyleffekten blir ett problem först när det finns restriktioner för den ekonomiska tillväxten i form av energi-...
2011-10-06
Ny studie om avfall från KI:s forskningschef Eva Samakovlis
Studien Avfall - återvinna, bränna eller slänga? visar på fördelar med att använda ekonomiska styrmedel i avfallspolitiken. Dessutom behövs, för att få ut mesta möjliga miljöförbättring per krona, ett mer flexibelt förhållningssätt än den nuvarande så...
2011-09-20
Budgetpropositionen: KI:s miljöekonomiska verksamhet stärks
I budgetpropositionen för 2012 föreslår regeringen en förstärkning av KI:s miljöekonomiska verksamhet. Den utökade verksamheten ska bland annat leda till en årlig rapport om samhällsekonomiska aspekter av miljöpolitiken. Den första rapporten kommer...
2011-09-19
Making Climate Policy Efficient
Rapporten rör klimatpolitik då den fokuserar på hur miljöpolitiska styrmedel kan bli effektivare.
2011-09-19
Scenarios and Sustainability
Att anpassa kommuner till ett förändrat klimat är en utmaning för planerare och beslutsfattare eftersom det innebär både stora osäkerheter och långa tidsperspektiv. I ett försök att hantera dessa utmaningar har två verktyg testats i en fallstudie av...
2011-09-07
Remissvar: Betänkande från Miljömålsberedningen och rapport från Naturvårdsverket
KI anser att etappmålens och preciseringarnas syften är tydliga i betänkandet och rapporten, men att de blir otydliga i de förslag som ges.




